Människors fotspår i allt

och alla......

Som barn så minns jag leken att sätta spår i nyfallen kall snö, eller utmed en vindsopad strandkant vid havet....

Följde man med andra, sin egen familj, så rusade man in med sina något mindre i de äldres tyngre fotspår.
Jag med dom en stund, sen skuttade man vidare på sin glada lek efter havets mångfald av liv,snäckskalor och mycket annat....

Våra spår med varandra?

Vi ser dom i allt! Ingen kommer undan dom andras, och dom finns med oss.
Generns så tydliga styrande inre.
Språket som lever sin kraftfulla dynamik i lek med bokstäver och ord, både det muntliga som det skriftliga.....

Tonspåren som slår sig in med sin kraft i lyssnande öron!

Som känsliga hundar spårar vi oss fram i historiens och kulturens redan nergångna stigar.....