En seg natt

som söker sig trevande genom ett skär av vass tröghet, småsura känslovindar
mot en dag som vinkar lockande på min som din delaktighet i allt och inget.......
Hur många nätter har inte gått i stå på detta sätt............?????
Och märkligt nog, så har just dessa stunder plötsligt i sin vindkantring
blivit en dag av glädje, ljus och härlig befriande gemenskap
med andra!!!!!
Må denna dag, för dig som mig - formas på detta nådens skänkta sätt!
Via internets utspretade sätt med fingrar som fångar osynliga sammanhang ute i vida rymden samla härlig musik i kroppens längtan.
Jazz och annat smått och gott - strömmar fram över örats stränder! Toner som lättar likt sjöfåglar över hjärtas djupa hav. Morgon ljus som klättrar uppför himlastegen!

Höst vind

river ner trädens livstömda löv. Deras uppdrag är gjort! Klätt trädens smidiga kroppar i glädjedoftens festkläder.
Lyfta blick från vardagens allt så grå skuggliv.......
Varje blad en dörr mot en annan långt större verklighet.
Deras fallande livsmod bär ett entydigt budskap:
våga falla
våga släppa
våga vinna framtid som en sekund av flykt
våga tro att livstyngden möts av en famn

Jan Guillou samröre med KGB

har en för mig självlysande utgångspunkt, som på intet sätt må bedömas efter sk vällovliga syften av journalistiska hemmagjorda,hemmaförklarade....
KGB med hela dess "familjeband" bär på spår av kanske världshistoriens mest grymma och sataniska förtryckarinstrument lagt i en stats hand.
Allt samröre med denna blodiga dödsmaskin inebär att man smutsar ner sig själv, både i moralisk och konkret mening.
Att tänka tanken att man vill vidröra dessa personer som går denna slaktarmaskins ärende, vittnar om både omoral med massor av stänk av självgod leksaksagent. Med brist på egen livsspänning i tillvaron och lusten att lysa i massmedias ständiga behov av utspel.
Jag ser blott dumhet, med djupa mått av tragiskhet för hela tanken, vem nu än personen är.
Makt, också den dåliga förstör oss alla, med den stora klara skillnaden, för vissa går det fort för dom flesta så gör tiden sitt tålmodiga arbete.
All kontakt med KGB, på ena eller andra sättet, bör alltid fördömas !!!!!!
Glöm inte dess offer, glöm inte allt lidande som ingen av oss i vårt land kan fatta eller fullt ut kan begripa.
Man måste vara ett tortyrfall i KGBs händer för detta!!!!!!

Låga brinn

Allhelgonatid har en för många viktig utgångspunkt:
tända ljuslågan oavsett dess köpliga bakgrund: Hemköp, eller vad nu det kan vara enligt kvittot som slängs bort i känslan av ingenting..........
Lågan betyder allt, allt, allt - vi bannar svär med stela höstfrysna fingrar. För lågan, hjärtas längtan, dess så tvingande krav ropar mot mörk stum himmel:

brinn, brinn, för Guds skull brinn...................................

Skräcken och obehaget

att bli ställd, eller värre tvingad in i ett beskådande ljus tycks vara nåt

som de flesta av oss skyr som pesten.......

En skräck som känns i individ men kanske ännu tydligare i skilda kollektiva sammanhang.

Svenska kyrkan tycks också lida av allt detta trots söndagens ihärdiga och traditionella syndabekännelse?!

Här borde ju vi som kyrka våga vara mer frimodiga och mer förespråkande som ett slags ledljus i allt som man i vårt samhälle vill "mörka ner",flytta undan till svårkontrollerbara områden.......

Mången predikan och publikfirande förkunnelse bär på denna tanke!

Det genomförs teologdagar av skilda slag med syftet att lyfta fram behovet av enskilda uttryck för det personliga modet, både privat och i offentliga situationer.

Av ord kläs vackra men ofta tomma tankar om modets giltiga gärning.

Boken säljs, talet får som sagt sin publika fjäskande applåd.

Men då modet och det enskilda ansvarets ska prövas så löser man sina knutar till dyra förlikningar.

Man köper sig fri med dyra summor (som den enskilde församlingsmedlem betalar) och slipper som sagt den kanske pinsamma situationen att tvingas ta ansvar för sagda, gjorda och annat.

Gång på gång så vittnar vardagen i regelbunden takt om denna rätt beklämmande livssyn!
Alla dessa märkligt anordnade förliknar med det fega syftet att skydda sig själv, slippa opartiska skärskådande sammanhang av friska klarsynta ögon och sanningssökande människor, som ekar folktomt i svenska domstolar och tingsrätter.....

Motgångens ekvation

innehåller en för många av oss klar utsiktspunkt:
en lätt motgång innehåller långt mer av livslärdom än en lång kolsyreserie av lättsamma glädjetillfällen.
Och alla vet ju varför?
Ställ ekvationen till ditt eget liv!
Men ur denna ekvation så stiger samma tanke fram:
att ingen uthärdar allt gömt och glömt i personligt lidande, ständig grå upprepning av nederlag, personliga skavande och malande misslyckanden....
Bibeln, denna så dåligt läst skrift, beskriver vårt liv i ljus av realism och sanning!

Men där sköljer fram en underbar sträng av tonsatt kraft av tröst, livsmod och uppmuntran...

Uppmuntra varandra så länge som ni kan säga idag, uppmanar en trosvis Paulus....
Trons dunkande hjärta är tacksamheten för allt, hur det än nu kan bli!!!!

Mitt prästfacks arrogans

fick sin fullbordan då ett brev öppnades med egna händer.
Min ansökan, därmed bekräftade utträde med 24 år bakom sig, tog inte formen av en självkritisk prövning, med ord om dialog eller något mer passande....
Utan två fakturor på ej inbetalda avgifter!

Dessa pengar, betalas skyndsamt - för att sen lösgöras ur deras sammanhang. Nästan en form av "facklig gisslan". Min över tiden respektfulla syn på stort och smått i den fackliga världen har med detta arroganta kyliga formella brev fått sin slutliga befriande fullbordan!!!!

Tack och lov - att denna kvarvarande rest av Stasibeteende lämnat mitt eget liv!
Heder åt alla dessa, mestadels okända eldsjälar till fackfolk som gör sitt yttersta för sina medlemmar, ödmjukt med sinnen för det mänskligt lämpliga!!!!!!

Åter Dag Hammarskjöld: där ödmjukheten föds ur andras tillit.....
Denna tillit har inte mitt fack lyckats tända