som fångas på din tungspets
betyder att du stiger in
i en Magisk värld av Änglarsång på dina läppar..............
Livets Stora lovsång
som klingar i Hjärtas Stora Katedral
torsdag 24 december 2009
fredag 18 december 2009
Snödjupet
fyllde skogens alltmer magiska väsen.
Småland, barndomstid - som vaknar likt ett eldbloss i minnets absoluta kraft.
Där sjönk vi ner vid varandras sida, en mamma med son...
Vi reste oss upp, försiktigt....
Ser du, så fint sa mamma med sina av kylan blossade kinder.
Ja, så fint. En stor och liten ängel............
Då vi återvände till det stora husets sköna värme så fanns våra kroppar kvar som
Änglavingar i snöns kalla djup..................................................
Småland, barndomstid - som vaknar likt ett eldbloss i minnets absoluta kraft.
Där sjönk vi ner vid varandras sida, en mamma med son...
Vi reste oss upp, försiktigt....
Ser du, så fint sa mamma med sina av kylan blossade kinder.
Ja, så fint. En stor och liten ängel............
Då vi återvände till det stora husets sköna värme så fanns våra kroppar kvar som
Änglavingar i snöns kalla djup..................................................
söndag 13 december 2009
Ljusårets Seglats Nyårsbön
Ni har klockorna, men vi har tiden, sa personen.
Ni tekniken! Men vi har tiden för att kunna leva det liv som blott levs en gång!
Denna person träffar en så oerhörd känslig punkt i oss alla. Vi möter det hos alla i vårt Svenska land, och får sin så ständiga påminnelse en dag som denna.
Ett nytt år som ångar av kanske framtids hopp, men också av oro för stort och smått.
Tiden har alltid varit en levande kraft och närvarande verklighet i människans så märkliga livshistoria.
Ingen kan träda ur tidens så fastgörande sammanhang. Tid är vän, men kan också upplevas som bittraste och hårdaste motståndare, ja rent av fientlig.
Ni har klockorna, men vi har tiden, känns nästan framkallade ur bibelns egna dramatiska sammanhang. Kunde vara ord som trädde fram i Jesus liv, i hans samtalade gemenskap med sin tids människor. Långt bort från den moderna tidsmaskinens alla stora och små finesser!
Men dock lika bundna vid tidens gång, som du och jag här i St Johannes kyrka, denna så nyångandes dagen av ett helt nytt år av 365 dagar.
Vi möter Jesus denna söndag med temat : I Jesu namn.
Vi känner ord som inte helt går i en välvillig och eftergiven ton för det rent mänskliga.
Han vill vårt eviga väl, redan här och nu i detta ögonblick!
Varje stund är den direkta tanken att mitt liv, liksom alla andras står i ljuset av Guds eviga.
Jesu talar ett språk som kanske känns främmande för oss idag.
För sin tid, mitt ibland det judiska folket, så fanns den långa tänkta traditionen att vinstocken, som fikonträdet stod för den korporala tanken israelsfolk, för deras gemensamma tro på Gud, på Jahwe. Som ett folk kallat ur sin fångenskap i Egypten, med det heliga löftet om Guds eviga omsorg om hans egendomsfolk Israel.
I vinet, i själva vingårdsbilden så finner vi en underbart stark bild av att vara satt i ett djupt rotat sammanhang med själva skapelsens Gud, tillsammans med andra, främst det egna folket - men också med allt annat skapat på Guds jord.
Att vara rotsatt i en gemenskap med andra, som får sina omedelbara konsekvenser i vardagens mångfald av sammanhang. Hus och hem, byns lilla kända sammanhang till det mer pulserande livet i den heliga staden Jerusalem.
Gud hade fört ner själva tanken, där du finns så som rotsatt i din tillvaro där finns krav, förväntningar - men också som en återkommande kraft till förnyat liv i barmhärtig kärlek.
Jag är själva livet, för att söka ett nytt försonat liv i allt av gånget bittert. Hos mig söker man det flydda, förstår livets rotsatta utgångspunkter, får mod och kraft att lyfta blick ur mörk natt och skåda framtiden som nådens löft. Glädje och ljus!
Dagen evangelietext om tröttnaden på att träden inte ger en förväntad livsfrukt, möter kanske dom flesta av oss med oro, med kanske ren rädsla.
Därför att Jesu liknelse som så många andra har syftet att träffa mig lika djupt, som att bara träffa alla andra.
Han avfärdar alla flyktförsök, att lindra sin oro med att se tydliga bevis på andras så självklara ansvar för smärta, tragedier och lidande.
Trädet står för all tids Gudsgemenskap! Den är därmed tidlös! Behöver inga förvanskade klocktider! Behöver bara ett lyssnande och öppet hjärta!
Trädet är i Jesu ögon det egna folket som Gud själv satt på sin jord, för att bära rik frukt. Frukt som glädje för varandra - men mest som ett levande livstecken på Gudsgemeneskap här och nu.
Och den som besöker trädgården är Gud själv " förklädd" i Jesus själv. Gud har i generationer sänt profetgestalter in i folkets liv för att söka dom deras rotlöshet och finna ett förnyat liv i sin Gudsgemenskap.
Guds sista, ja nästan desperata handling är att själv stiga ur sin himmel och träda in som människa i Kristusgestalten.
Med Guds födelse i det lilla barnet i Betlehem så sker på ett tidsögonblick, såväl dom som frälsningens hela livsgärning i Jesus!
Jesus är i denna stund på sin så tydliga väg till staden Jerusalem! Till dom och frälsning!
Han går i en tidslös lydnad som nåd för att förbarma sig över våra livs hjärtan.
Han vandrar i en tidlös kraft av nåd och barmhärtighet. Han äger ingen klocka, men som evig framburen nåd alltid tid med dig och mig så som varande Guds barn i dopets löftesrika vatten.
Det är årets första dag denna Nyårsdag i vår kyrka. 365 dagar väntar! Vad ska ske med alla denna livstid. Vara kvar vid det gamla, eller våga språnget till något helt nytt?
Tiden är en slags sammahållen "kropp", tidens corpus som faller ner i månader, veckor, dagar, timmar, minuter och främst ögonblick....
Ögonblick som kan minna om vinkalkens helgade droppar av Kristi liv och blod!
I den ortodoxa traditionen så blandar man vinet med en liten mängd vatten. Inte för att tunna ut vinets styrka utan såsom en tydlig bild visa på att som kristna får vi i dopets vatten stiga ner i Jesu hela liv och gärning, och sjunga hans namns lov i våra trons hjärtan!
I denna Ögondroppe så stiger Jesu frälsande namn fram som fruktens verklighet som tro, hopp och den Kristi kärlek som aldrig kan dö!!!
Det tar ett helt år för jorden att segla sig runt solen. Men trots denna så märkliga ljusseglats så vidrör oss solljuset på alla sidor. Vidrör oss såsom Jesu namn vidrör våra enskilda livsträd och livshjärtan.
Himmel, jord binder sig samman som - ett. Ljusets "vigselring" som berättar att vi är - ETT!!!!
Vi stiger ner i Jesu liv och heliga namn - vi stiger upp ur det med förnyad livskraft med riktningen vår kristna vardag med andra.
Ni har klockorna, men vi har tiden, sa den för mig okända mannen.
Men vi har något bättre!
Ni har klockorna - men Gud har i gemenskap för varandra - tid med oss i Jesu namn!
Den som i mitt namn tar emot ett sådant barn - tar emot mig, säger Jesus. Ord som ständigt återkommer i vår kyrkas dopgudstjänst!!!!!!!!!!!
Ni tekniken! Men vi har tiden för att kunna leva det liv som blott levs en gång!
Denna person träffar en så oerhörd känslig punkt i oss alla. Vi möter det hos alla i vårt Svenska land, och får sin så ständiga påminnelse en dag som denna.
Ett nytt år som ångar av kanske framtids hopp, men också av oro för stort och smått.
Tiden har alltid varit en levande kraft och närvarande verklighet i människans så märkliga livshistoria.
Ingen kan träda ur tidens så fastgörande sammanhang. Tid är vän, men kan också upplevas som bittraste och hårdaste motståndare, ja rent av fientlig.
Ni har klockorna, men vi har tiden, känns nästan framkallade ur bibelns egna dramatiska sammanhang. Kunde vara ord som trädde fram i Jesus liv, i hans samtalade gemenskap med sin tids människor. Långt bort från den moderna tidsmaskinens alla stora och små finesser!
Men dock lika bundna vid tidens gång, som du och jag här i St Johannes kyrka, denna så nyångandes dagen av ett helt nytt år av 365 dagar.
Vi möter Jesus denna söndag med temat : I Jesu namn.
Vi känner ord som inte helt går i en välvillig och eftergiven ton för det rent mänskliga.
Han vill vårt eviga väl, redan här och nu i detta ögonblick!
Varje stund är den direkta tanken att mitt liv, liksom alla andras står i ljuset av Guds eviga.
Jesu talar ett språk som kanske känns främmande för oss idag.
För sin tid, mitt ibland det judiska folket, så fanns den långa tänkta traditionen att vinstocken, som fikonträdet stod för den korporala tanken israelsfolk, för deras gemensamma tro på Gud, på Jahwe. Som ett folk kallat ur sin fångenskap i Egypten, med det heliga löftet om Guds eviga omsorg om hans egendomsfolk Israel.
I vinet, i själva vingårdsbilden så finner vi en underbart stark bild av att vara satt i ett djupt rotat sammanhang med själva skapelsens Gud, tillsammans med andra, främst det egna folket - men också med allt annat skapat på Guds jord.
Att vara rotsatt i en gemenskap med andra, som får sina omedelbara konsekvenser i vardagens mångfald av sammanhang. Hus och hem, byns lilla kända sammanhang till det mer pulserande livet i den heliga staden Jerusalem.
Gud hade fört ner själva tanken, där du finns så som rotsatt i din tillvaro där finns krav, förväntningar - men också som en återkommande kraft till förnyat liv i barmhärtig kärlek.
Jag är själva livet, för att söka ett nytt försonat liv i allt av gånget bittert. Hos mig söker man det flydda, förstår livets rotsatta utgångspunkter, får mod och kraft att lyfta blick ur mörk natt och skåda framtiden som nådens löft. Glädje och ljus!
Dagen evangelietext om tröttnaden på att träden inte ger en förväntad livsfrukt, möter kanske dom flesta av oss med oro, med kanske ren rädsla.
Därför att Jesu liknelse som så många andra har syftet att träffa mig lika djupt, som att bara träffa alla andra.
Han avfärdar alla flyktförsök, att lindra sin oro med att se tydliga bevis på andras så självklara ansvar för smärta, tragedier och lidande.
Trädet står för all tids Gudsgemenskap! Den är därmed tidlös! Behöver inga förvanskade klocktider! Behöver bara ett lyssnande och öppet hjärta!
Trädet är i Jesu ögon det egna folket som Gud själv satt på sin jord, för att bära rik frukt. Frukt som glädje för varandra - men mest som ett levande livstecken på Gudsgemeneskap här och nu.
Och den som besöker trädgården är Gud själv " förklädd" i Jesus själv. Gud har i generationer sänt profetgestalter in i folkets liv för att söka dom deras rotlöshet och finna ett förnyat liv i sin Gudsgemenskap.
Guds sista, ja nästan desperata handling är att själv stiga ur sin himmel och träda in som människa i Kristusgestalten.
Med Guds födelse i det lilla barnet i Betlehem så sker på ett tidsögonblick, såväl dom som frälsningens hela livsgärning i Jesus!
Jesus är i denna stund på sin så tydliga väg till staden Jerusalem! Till dom och frälsning!
Han går i en tidslös lydnad som nåd för att förbarma sig över våra livs hjärtan.
Han vandrar i en tidlös kraft av nåd och barmhärtighet. Han äger ingen klocka, men som evig framburen nåd alltid tid med dig och mig så som varande Guds barn i dopets löftesrika vatten.
Det är årets första dag denna Nyårsdag i vår kyrka. 365 dagar väntar! Vad ska ske med alla denna livstid. Vara kvar vid det gamla, eller våga språnget till något helt nytt?
Tiden är en slags sammahållen "kropp", tidens corpus som faller ner i månader, veckor, dagar, timmar, minuter och främst ögonblick....
Ögonblick som kan minna om vinkalkens helgade droppar av Kristi liv och blod!
I den ortodoxa traditionen så blandar man vinet med en liten mängd vatten. Inte för att tunna ut vinets styrka utan såsom en tydlig bild visa på att som kristna får vi i dopets vatten stiga ner i Jesu hela liv och gärning, och sjunga hans namns lov i våra trons hjärtan!
I denna Ögondroppe så stiger Jesu frälsande namn fram som fruktens verklighet som tro, hopp och den Kristi kärlek som aldrig kan dö!!!
Det tar ett helt år för jorden att segla sig runt solen. Men trots denna så märkliga ljusseglats så vidrör oss solljuset på alla sidor. Vidrör oss såsom Jesu namn vidrör våra enskilda livsträd och livshjärtan.
Himmel, jord binder sig samman som - ett. Ljusets "vigselring" som berättar att vi är - ETT!!!!
Vi stiger ner i Jesu liv och heliga namn - vi stiger upp ur det med förnyad livskraft med riktningen vår kristna vardag med andra.
Ni har klockorna, men vi har tiden, sa den för mig okända mannen.
Men vi har något bättre!
Ni har klockorna - men Gud har i gemenskap för varandra - tid med oss i Jesu namn!
Den som i mitt namn tar emot ett sådant barn - tar emot mig, säger Jesus. Ord som ständigt återkommer i vår kyrkas dopgudstjänst!!!!!!!!!!!
fredag 4 december 2009
Vårt svenska behov
av absolut trygghet!!
Radion besannade nåt av detta idag.
Svininfluensan har fått nästan digerdöden att blekna.
Av Eufolkets ca 500 miljoner, så har 10 miljoner fått sin spruta, av dessa 4 miljoner av vårt
eget svenska folk.
Myndigheten gav vårt land gott betyg för sakens skickliga och effektiva hantering.
Visst, ställde sig mallighets typen upp inom mig själv, mitt så sökta ego.
Men doch; vittnar detta om en slags välfärdens ständiga trygghetsnarkomani????
Radion besannade nåt av detta idag.
Svininfluensan har fått nästan digerdöden att blekna.
Av Eufolkets ca 500 miljoner, så har 10 miljoner fått sin spruta, av dessa 4 miljoner av vårt
eget svenska folk.
Myndigheten gav vårt land gott betyg för sakens skickliga och effektiva hantering.
Visst, ställde sig mallighets typen upp inom mig själv, mitt så sökta ego.
Men doch; vittnar detta om en slags välfärdens ständiga trygghetsnarkomani????
torsdag 3 december 2009
Så blossande julröd
i mitt ansikte, då jag från ägandes lägenhet i Malmö, såg hur den käckgula grävmaskinen, som ett urtidsdjur drog slukandes nöjd i sig barnens härliga lekplats på gården.........
Nä nu dj......... får det vara nog!!!!!!!
Något förskräckt backade dom två käckgulklädda jobbarna, men urtidsdjurets metalliska grävskopekäft glodde på mig med stridslysten hungrig min......
Får man fråga i all i vänlighet, vad gör ni???????
Vi, vi bara gräver upp?!?
Barnens lekplats, varför får jag fråga????
Jo vi ska bygga...
Bygga VAD DÅ??????
En ny lekplats, men större, finare......
Min ilska min rättfärdiga vrede föll till marken som en missilnerskjuten ballong...
Bra, sa jag och slank iväg med vissen svans mellan benen......
Och nu står den där i advents och julens kommande tid.
Ny, större, finare med bättre lekutrustning.....
En sån fin julgåva till oss alla i vårt stora hus, mest för barnens skull.
Tack ni kära käckgula jobbare, från ett svenskt stort byggföretag, samt du så himla söta mysdjur till käckgul grävskopa med hjärta av metall, nej jag menar av Guld
Nä nu dj......... får det vara nog!!!!!!!
Något förskräckt backade dom två käckgulklädda jobbarna, men urtidsdjurets metalliska grävskopekäft glodde på mig med stridslysten hungrig min......
Får man fråga i all i vänlighet, vad gör ni???????
Vi, vi bara gräver upp?!?
Barnens lekplats, varför får jag fråga????
Jo vi ska bygga...
Bygga VAD DÅ??????
En ny lekplats, men större, finare......
Min ilska min rättfärdiga vrede föll till marken som en missilnerskjuten ballong...
Bra, sa jag och slank iväg med vissen svans mellan benen......
Och nu står den där i advents och julens kommande tid.
Ny, större, finare med bättre lekutrustning.....
En sån fin julgåva till oss alla i vårt stora hus, mest för barnens skull.
Tack ni kära käckgula jobbare, från ett svenskt stort byggföretag, samt du så himla söta mysdjur till käckgul grävskopa med hjärta av metall, nej jag menar av Guld
söndag 29 november 2009
Ett första klart adventsljus
tänder jag för min teologiske och andlige hjälte alla kategorier:
CS LEWIS
Född Belfast Irland
29 nov 1898 Död 22 nov 1963
Dagen för J F Kennedys död
Också en söndag
CS LEWIS
Född Belfast Irland
29 nov 1898 Död 22 nov 1963
Dagen för J F Kennedys död
Också en söndag
lördag 28 november 2009
Den lilla
flickan kom springande med spratt i sina 5åriga framtidsben:
Du Thomas, vet du vad jag är?????
Thomas (=jag):??????????
Jo, jag är jätefin!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
För det har mamma och pappa sagt, så de så!!!!
Hennes så självlysande självbetraktelse genomlyste min själ: jättefin!!
Hur många av oss i detta bleksiktiga samhälle skulle våga pröva sitt
mod på detta barns frejdiga sätt??????????????????????????????????????????????????????
Du Thomas, vet du vad jag är?????
Thomas (=jag):??????????
Jo, jag är jätefin!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
För det har mamma och pappa sagt, så de så!!!!
Hennes så självlysande självbetraktelse genomlyste min själ: jättefin!!
Hur många av oss i detta bleksiktiga samhälle skulle våga pröva sitt
mod på detta barns frejdiga sätt??????????????????????????????????????????????????????
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
